-
WORD Research this...Wisdom 12
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
- 3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land,
- 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk
- 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod.
- 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små.
- 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig.
- 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem.
- 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem;
- 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras.
- 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen. Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder.
- 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor?
- 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt;
- 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat.
- 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff.
- 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla.
- 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet.
- 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.
- 19 Genom att så handla har du velat lära ditt folk att den rättfärdige bör hava människokärlek; och du har givit dina barn gott hopp om att du vill förläna dem tillfälle till bättring, när de synda.
- 20 Ty om du med så stor varsamhet och fördragsamhet straffade dina barns fiender, som dock förtjänade döden, i det att du lämnade dem tid och rådrum till att skilja sig ifrån sin ondska,
- 21 med vilken aktsamhet har du då icke dömt dina barn, vilkas fäder du genom edliga försäkringar och förbund hade givit så härliga löften!
- 22 Oss fostrar du alltså genom tuktan, medan du tiotusenfalt slår våra fiender, på det att vi, när vi själva döma, må betänka din godhet, och när vi bliva dömda, må kunna vänta förbarmande.
- 23 Därför plågade du ock genom deras egna styggelser de orättfärdiga, som framlevde sitt liv i dårskap.
- 24 De hade ju ock förirrat sig långt bort på villfarelsens vägar, i det att de höllo för gudar de till och med bland djuren själva mest föraktade odjur och läto bedraga sig i likhet med oförnuftiga småbarn.
- 25 Fördenskull sände du domen över dem likasom på lek, som om de hade varit oförståndiga barn.
- 26 Men de som icke låta varna sig, när de så bliva näpsta likasom på lek, de få erfara en dom som är Gud värdig.
- 27 Ty när dessa blevo straffade genom dem som de vid sina plågor harmades på, dessa samma som de höllo för gudar, då fingo de, just genom dem, lära känna den sanne Guden, när de nu med egna ögon sågo honom som de förut hade förnekat sig veta något om. Därför kom ock den strängaste dom över dem.
-
-
King James Version (kjv)
- Afrikaans
- Arabic
- Armenian
- Basque
- Breton
- Chamorro
- Cherokee
- Chinese
- Coptic
- Croatian
- Czech
- Danish
- Dutch
-
English
American King James Version (akjv) American Standard Version (asv) Basic English Bible (basicenglish) Douay Rheims (douayrheims) John Wycliffe Bible (c.1395) (wycliffe) King James Version (kjv) King James Version (1769) with Strongs Numbers and Morphology and CatchWords, including Apocrypha (without glosses) (kjva) Webster's Bible (wb) Weymouth NT (weymouth) William Tyndale Bible (1525/1530) (tyndale) World English Bible (web) Young's Literal Translation (ylt)
- Esperanto
- Estonian
- Finnish
- French
- German
- Gothic
- Greek
- Greek Modern
- Hebrew
- Hungarian
- Italian
- Japanese
- Korean
- Latin
- Latvian
- Lithuanian
- Malayalam
- Manx Gaelic
- Maori
- Myanmar Burmse
- Norwegian bokmal
- Portuguese
- Potawatomi
- Romanian
- Russian
- Scottish Gaelic
- Slavonic Elizabeth
- Spanish
- Swahili
- Swedish
- Syriac
- Tagalog
- Thai
- Turkish
- Ukrainian
- Uma
- Vietnamese
-
-
Active Persistent Session:
To use a different persistent session key, simply add it above, and click the button below.
How This All Works
Your persistent session key, together with your favourite verse, authenticates you. It links to all your notes and tags in the Bible. You can share it with loved ones so they can see your notes and tags.
However, to modify your notes and tags, you need both the persistent session key and your favourite verse.
Please Keep Your Favourite Verse Private
Your persistent session key and favourite verse provide you exclusive access to edit your notes and tags. Think of your persistent session key as a username and your favourite verse as a password. Therefore, ensure your favourite verse is kept private.
The persistent session key allows viewing, while editing is only possible when the correct favourite verse is provided.
-
Loading...
-
-
Swedish (1917) (swedish - 2.0.1)
2019-05-12Swedish (sv)
BIBELN eller DEN HELIGA SKRIFT
innehållande
NYA TESTAMENTETS KANONISKA BÖCKER
i överensstämmelse med den av
KONUNGEN ÅR 1917
gillade och stadfästa översättningen
This is release 3.7 from Projekt Runeberg (http://www.lysator.liu.se/runeberg/) of the Bible. That release was made 1999-04-09. It contains the full text of the Bible, and all of it has been spell-checked.- Encoding: UTF-8
- Direction: LTR
- LCSH: Bible.Swedish
- Distribution Abbreviation: swedish
License
Public Domain
Source (OSIS)
http://runeberg.org/download.pl?mode=work&work=bibeln/efs1927
- history_1.5
- Updated (2001-11-25)
- history_1.5.1
- Corrected .conf encoding (2013-08-20)
- history_2.0
- (2019-05-11) minor correction and Deutero addition
- history_2.0.1
- (2022-08-06) Fix typo in TextSource
Basic Hash Usage Explained
At getBible, we've established a robust system to keep our API synchronized with the Crosswire project's modules. Let me explain how this integration works in simple terms.
We source our Bible text directly from the Crosswire modules. To monitor any updates, we generate "hash values" for each chapter, book, and translation. These hash values serve as unique identifiers that change only when the underlying content changes, thereby ensuring a tight integration between getBible and the Crosswire modules.
Every month, an automated process runs for approximately three hours. During this window, we fetch the latest Bible text from the Crosswire modules. Subsequently, we compare the new hash values and the text with the previous ones. Any detected changes trigger updates to both our official getBible hash repository and the Bible API for all affected translations. This system has been operating seamlessly for several years.
Once the updates are complete, any application utilizing our Bible API should monitor the hash values at the chapter, book, or translation level. Spotting a change in these values indicates that they should update their respective systems.
Hash values can change due to various reasons, including textual corrections like adding omitted verses, rectifying spelling errors, or addressing any discrepancies flagged by the publishers maintaining the modules at Crosswire.
The Crosswire initiative, also known as the SWORD Project, is the "source of truth" for getBible. Any modifications in the Crosswire modules get reflected in our API within days, ensuring our users access the most precise and current Bible text. We pledge to uphold this standard as long as getBible exists and our build scripts remain operational.
We're united in our mission to preserve the integrity and authenticity of the Bible text. If you have questions or require additional information, please use our support system. We're here to assist and will respond promptly.
Thank you for your understanding and for being an integral part of the getBible community.
Favourite Verse
You should select one of your favourite verses.
This verse in combination with your session key will be used to authenticate you in the future.
This is currently the active session key.
Should you have another session key from a previous session.
You can add it here to load your previous session.